Sofia @ Northern Arizona Uni.

På allmän begäran (eller ja, http://mymlomist.wordpress.com/ föreslog att jag tog upp det igen) tyckte jag skulle starta upp den skriva i och framförallt visa bilder i (så att jag äntligen får användning för min systemkamera).

Nu flyttar jag till Flagstaff, Arizona om 10 dagar och det börjar kännas sådär pirrigt som det gjordes för tre år sedan när jag gjorde mig redo att flytta till Santa Barbara, Kalifornien för att plugga. En härlig känsla. Lite skrämmande också såklart men det ingår liksom. Jag känner mer och mer att jag vill tillbaka till USA, särskilt efter att min amerikanske pojkvän Dan åkte tillbaka till Kalifornien efter att ha spenderat sommaren med mig i Sverige.

Jag kan aldrig riktigt bestämma mig för vad jag tycker om USA. Vissa saker gör att jag tänker att jag måste vara smått dum i huvudet som emigrerar dit men i nästa sekund kommer jag på vad jag älskade så mycket sist jag var där.

Ja, USA är fullt av människor som röstade på Bush, som älskar vapen, som kör SUVs stora som lastbilar och skiter fullständigt i att de sabbar miljön, som tycker abort borde vara illegalt och att evolutionen Darwin-style inte borde undervisas.

Men i det USA jag har sett mest av är fantastiskt. Det mest fantastiska är utan tvekan människorna! Inget annat land jag har varit i har jag mötts av en sådan gästvänlighet och nyfikenhet. Folk pratar med främlingar och man hjälper varandra. En expedit som hjälper en äldre shoppare med matkassarna ut i bilen, en kompis som utan att tveka skjutsar mig hem från skolan varje tisdag.

Naturen ska vi inte ens tala om. USA har alla typer av klimat och naturföreteelser du kan tänka dig. Jag har mest upplevt Kalifornien med sol, värme (men kallt i San Francisco), berg i solnedgång och stränder med klippor som man aldrig kan stirra sig mätt på. Det är omöjligt att få nog.

Det roliga med USA och New York och Kalifornien i synnerhet är att det verkligen är som man tror att det ska vara. Ofta när jag har rest har jag inte tyckt att det är så. Som Paris och London till exempel, fantastiska städer men inte som jag föreställt mig efter att ha sett filmer och bilder. Vägarna i Los Angeles är precis som breda och flerfiliga som man tror och bilarna och husen lika flådiga som man sett på film.

En annan ganska tydlig anledning till varför jag enjoy it on ”the other side of the pond” är min pojkvän. Det är ingen hemlighet att jag ser en framtid med honom och då i hans hemland. Vi har varit ett par sedan mars/april 2010 då vi träffades på skoltidningen vi båda jobbade med. Han har varit i Sverige två gånger och försöker lära sig svenska.

Jag tänker inte skriva så mycket om ansökningar, skolor i USA etc. i bloggen för det finns många andra som gör det så mycket bättre (och som vet mycket mer än vad jag gör) utan istället mest om mina kurser i skolan, omgivningarna, människorna, mötena och nya äventyr.

Nu väntar fyra dagar till av jobb på Eniro, några lediga dagar till att träffa alla vänner och släktingar, packa och allt sånt och andra förberedelser som att försöka hitta någonstans att bo i Flagstaff. Den 19 augusti flyger jag från Köpenhamn till Phoenix via London och sedan en shuttle norrut till Flagstaff. Där väntar drygt en vecka av en massa administrativa och ceremoniella grejor på skolan, köpa böcker, fixa boendet och göra diverse inköp. Och första resan blir förmodligen med International Office till Grand Canyon fredagen den 26. Har så länge velat åka dit. Den 29 börjar skolan med lektioner och allt som hör till! I början av september gör jag ett återbesök i Santa Barbara för att fira Dans födelsedag med honom och träffa gamla vänner över en lång helg.

I can’t wait!