Sofia @ Northern Arizona Uni.

I just realized att nästan ingen av mina vänner kommer att vara här nästa termin. :(

Inte Sergio, Alex, Anneli eller Anna. Anna kommer tillbaka min sista termin. Sarah vet jag inte om hon stannar eller inte. Kan ju hoppas! Men det känns pissigt som fan iaf. När man äntligen hittat trevliga folk att hänga med så  drar de :(

Såå därför känner jag mig ganska ledsen just nu men jag försöker intala mig själv att LEVA I NUET. Något som alla som känner mig vet att jag ständigt måste kämpa för att kunna göra.

Jag har ju 5-6 fantastiska veckor kvar med dessa fantastiska människor och sedan väntar ca 10 veckor i Sverige med mina äldsta och bästa vänner. Jag saknar er så mycket att det gör ont ibland. Julia, Mia, Lasson, Klara, Linn, Sofia och alla andra. Och mamma, pappa, Gustav, farfar, farmor och mormor. Såklart.

Fan, blödig som jag är så rinner tårarna nu. Jag som inte har tid med sånt här. Har inte tid att stanna upp och tänka och känna vad jag saknar.

Detta är det sämsta med att bo på andra sidan jordklotet. Jag saknar ständigt någon. När jag är här saknar jag er i Sverige och när jag är i Sverige saknar jag människorna här. Och nu kommer jag snart tillochmed sakna människorna här när jag är här. Ingen termin är den andra lik. Människor kommer och går.

Cheer me up someone?