Det här med barn...
Var inne i stan idag vilket innebar tå bussresor. Båda gångerna var där en morsa med en unge som satt framför mig. Den ena morsan verkade inte vara ett dugg glad över sitt barn. Barnet däremot verkade vara en söt liten sak med massa livsglädje och sa glatt "hej" till alla hela tiden. Morsan däremot verkade bara extremt irriterad, trött (iofs förstående) och skällde bara på det stackars barnet hela tiden. Det var så synd att se en liten unge bli tillsagd för ingenting, förtvivlad satt den sen och tittade på sin mor som bara såg sur och arg ut. Fy fabian för att bli en sån förälder säger jag bara.
Annars verkar föräldrar överlag ha vara skraja att säga till sina ungar. Eller så beter sig en människa med en barnvagn (i 99% av fallen en kvinna) som om man är mer värd för att man har ett barn i en barnvagn framför sig. Som att alla genast ska flytta sig och röda mattan ska rullas, JA FÖR HÄR KOMMER JU JAG MED ETT BARN. Precis som om det vore nån biljett till att bete sig respektlöst. Nej, fan vads jag är trött på dessa morsor. Och barn för den delen också. Var på gymmet/badhuset i söndags och såg fram emot en lång och skön dusch efter en svettig timme i gymmet. Jo jag tackar jag, en ungjävel som gallskrek vad var jag fick. Inte gymmet på helgerna vid den tiden mer. Never.
Nej, när jag väl har barn (om den tiden kommer) så kommer det nog att vara som min far säger "Jag gillar inte barn, med undantag för mina egna". Ungefär så uttrycker sig även Miranda i avsnittet i säs 5 "A womans right to shoes". Så var det med den saken.
Nu ska jag skicka massa mail.
Ciao,
Kommentarer
Trackback
