Med risk för att låta känslokall och kontroversiell


De flesta bloggare har tagit upp det här med Engla. Tända ljus och så vidare. Det är naturligtvis fruktansvärt det som har hänt. Riktigt riktigt vidrigt. Sjukt. MEN (för det finns alltid ett men) jag tycker att media tappat fokus för längesen. OK att kvällspressen gottar sig i mittsidesuppslag och tiotals sidor om Engla. Men teve?!?! Detta är kvällspressnyheter. Som jag sa tidigare är det jättehemskt. Men vi är så äckligt fixerade vad som händer i vårt lilla avlånga land. Hur många barn tror ni inte dör i övriga delar av världen?
Hur många människor skiljs år från sina anhöriga i Israel-Palestina-konflikten?
Hur många förtrycks i det stundande OS-landet Kina?
Hur många mördas godtyckligt i Nordkorea?
För att bara ta upp några få få exempel.

Jag tycker att det finns så mycket viktigare saker att diskutera i media idag. Tyvärr (med hela världen som spelrum) är ett mord på ett barn inte något direkt ovanligt.

Dessutom om jag själv hade varit Englas mor så hade jag nog inte velat se fotot av dottern i alla tidningar varje dag och ständigt på teve. 

Tro nu inte att jag är en känsokall jävel, för det är det sista jag är. Men jag tycker att dagens mediafokus är helt åt helskotta fel.

Så, då var det sagt.

 


Kommentarer
Postat av: Ippa

Mognare? Varför ska jag vara mogen när den kärringen är långt ifrån mogen? Nej, här behandlas folk såsom de behandlar mig. Dessutom var hon så jävla blåst så hon fattade nog inte ens vad jag sa, eller hur jag uttryckte mig.

Och sen det här med Engla.. visst, det kan bli lite överdrivet, men anledningen till att svenskarna bryr sig så mycket om just detta mordet är ju att det händer HÄR, och inte i t.ex. Palestina. Det är klart man blir frustrerad och rädd när det sker så tätt inpå en.. Sverige är ändå långt kommet, om man jämför med många länder... Sorligt!

2008-04-15 @ 14:14:58
URL: http://ippaa.webblogg.se
Postat av: DIProgan

Vill man vidga det än mer kan man prata om all smärta som åsamkas djur hit och dit av människor eller utan människor men vart drar man gränsen? Någonstans måste någon förlora är jag rädd och vårat intresse kommer alltid ligga kring oss själva, det ligger i naturen av att vara en enskild individ och inte en sten.

2008-04-16 @ 13:08:08
URL: http://diprogan.livejournal.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0