Det finns hopp...
Krasslig som jag är så slappade jag vid teven och det enda vettiga som fanns att glo på var UR. Dock ett ganska fascinerande program om en skola i Israel. Det speciella med den skolan är att där både går arabiska och judiska elever och undervisningen sker både på arabiska och hebreiska. Trots att där fanns mycket kompikationer som gav det mig hopp att se en judisk och en arabisk pojke leka med varandra ute på skolgården. Det var också sorgligt att se hur sjukt medvetna dessa unga barn (6/7/8/9 år?) var. De visste vad muren innebär. De vet att människor dödas. Men programmet gav mig ändå lite hopp. Kanske de nån dag kan komma överens Israel och framförallt då längs Gaza. Den som lever får se.
Men nu ska jag snart ta bussen till stan. Känner mig lite fräschare nu efter dusch, hårtvätt, föning, lite sminkning (solpuder och ruoge är definitivt räddningen när man ser sjukligt blek och glåmig ut) och en fin klänning. Man blir inte alltför grann av att ligga i sängen och hosta och snora i en vecka...
Just det, ikväll kommer mor hem efter att ha varit i Helsingfors över en natt. Undra om hon har nåt litet najs med sig till mig...?
So long,
Kommentarer
Trackback
